Jag studsar runt lite nu bland hopp och förtvivlan. Jag är glad för att jag är beredd att kasta mig ut i vilken utmaning och helst och hugger vaje chans, jag vet att jag kommer göra det bra..Men just nu är det grymt läskigt och otryggt...Tvivlar jag på min egen föråga?

Det gammla jobbet var tryggt och för den delen tråkigt, jag kände alla, visste om alla funktioner, kände varenda knapp. Det var tryggt. Alla kännde mig och visste vad jag gick för, dom kunde lite på mig och alla hade en roll.

Nu är det nytt gäng, nya utmaningar, en helt ny arbetsroll...Jag älskar utmaningen det gör jag verkligen, att få utvecklas, lära känna nya människor men varför måste tryggheten spöka?
Jag vet ju att jag flyter i alla miljöer och jag är flexibel och lite kamelont aktig, så varför tvivlar jag på mig själv?

Folk säger att det är bra att vara nervös, då försöker man och det stämmer väl.
Men för en människa som mig som är van vid kontroll över allt jag företar mig är det rätt läskigt att kasta sig ut helt handfallen och inte vet om någon tar emot, för det är precis vad jag har gjort, ett snabbt tack och adjö..and here i come.

Jag får bara önska mig själv lycka till helt enkelt, sitta ner slappna av och lita på mig själv. Jag som brukar vara överdjävlig när det gäller att lite på mig, bra självförtroende och le med glimten i ögat - Kom bara.

Nej nu bestämmer jag mig för att detta skall funka, jag är precis lika bra som jag alltid varit, lite äldre, lite mera erfarenhet, något visare men fortfarande lika spontan!