Jag såg på ett program för några dagar sedan om snattare i England. Dom ville framställa snattare som sjuka individer som inte "rår" för sitt beteende, dom har fastnat i något som liknar ett missbruk. Det ger en adrenalin kick som man blir beroende av. Dom har haft en tragisk barndom eller en händelse i sitt liv som utlöst denna sjukdom.

Men jag tror inte på detta, snattare för mig är simpla små tjuvar som enbart gör det för att dom är just tjuvar, det är så lätt att slippa betala för sig så kan man spara pengarna till annat så börjar de. Eller är det en sport att lura butiken/vakten på stället, ger det verkligen en adrenalin kick?

Jag hade tyckt att de var så otroligt pinsamt att bli påkommen med att snatta, böter och prick i registret för några kroner eventuellt mer men ändå. Stöld blir det inte förens värdet överkommer 1000 kr så allt från 1000 kr och ner anses som snatteri.
Jag skall erkänna att jag har snattat en gång i mitt liv, det var åt en vän med diabetes som påstod sig få sockerfall och uppvisade alla möjliga symtom på hur mycket hon behövde en chokladbit. Jag var kanske 12 år och givetvis livrädd för att min vän skulle rasa samman och blir jätte sjuk så jag snodde den där chokladen åt henne. Efter många om och men visade det sig att hon bara var godissugen och inte ville åka fast själv så jag fick ta den. Efter det kännde jag mig så ur dum och förnedrad att hon lurat mig att göra något olagligt och efter de bestämmde jag mig för att alltid lita på mitt eget huvvud och min inre kompass om vad som var rätt och fel. För någonstan inom mig så visste jag ju att hon egentligen inte var sjuk men hon var äldre och jag lätt påverkad av hennes manipulation. Men det var den första och sista gången jag snattade. För jag kännde mig verkligen som en simpel små tjuv, givetvis hade jag kunnat köpa den åt henne men jag hade inga pengar men det vissade sig också sen att de hade hon så hon skulle mycket väl kunnat köpt den där chokladen själv.

Många andra man pratat med som har snattat har sagt att dom gjort det för att dom varit utan pengar och ofta handlar det om godis eller nått ätbart. Men jag har en vän som åkte fast för snateri av smink för 200 kr och hon tyckte detta var så pinsamt och förnderande för konsekvensen blev böter och samtal hos socialen, det skall tilläggas att hon gjorde det när hon var i 13-14 års åldern, att hon vägrade berätta detta för mig på 10 år. jag fick veta det för högs 6 månader sen. Hon har konsekvent vägrat att berätta om detta för hon tyckte det var så förnedrande. Uppenbarligen hade straffet en bra inverkan på henne för hon har aldrig någonsin mer begått ett brott.

En annan aspekt på snatteri är affärens förlust, snattare kan få mindre butiker att stänga helt dom har inte råd att bli av med så mycket. Tänker er den konsekvensen.

Vad har ni för erfarenheter av snatteri?