Väljer man partner eller blir man vald?

Jag har brottats med en av mina vänner en stund nu och han har lagt till med en offermentalitet, jag tar vem jag får!
- Mitt svar, jag hoppas det är en aggresiv kossa som ruinerar dig!

Är de så, tar vad man får eller tar vad man vill ha?

Jag tar vad jag vill ha och ser faktiskt inget fel i det, men sen började kugghjulen att snurra, de andra sättet kanske inte är fel det heller. Resultatt blir ju ändå de samma.
Är man inte kär i den personen eller finner den intressant så tar man ju inte den endå även om den vill ha mig/dig. Så spelar det egentligen någon roll om jag väljer eller blir vald.

Eftersom jag mångt om mycket drar fram som en orkan i allt jag gör så har de fallit sig naturligt att jag väljer och sedan tar den jag anser vara en bra partner. Vist stöter man på nej ibland och så svider det men jag vågar i alla fall.

Jag är inte alls förtjust i offermentaliteten där folk fegar ur och aldrig säger vad dom tycker eller känner, går man inte miste om väldigt mycket då?
Äkta kärlek händer och då hittar man fram till varandra om en trevande men dom innan den riktigt kärlken då, dom som förbereder en inför den riktigt kärleken, dom har man ju ändå ett visst intresse inför och skall man bli vald av dom eller väljer man?

Att inte chansa och våga tycker jag låter som ett destruktivt beteende och väldigt ensamt. Det är väl bättre att våga än att spendera en massa onödigt tid ensam om man inte vill det.

Va säger ni, vill ni bli valda eller vill ni välja?