Familjen framför allt!


Jag kan inte släppa jag kan inte glöma att jag stötte bort dig, jag gav dig aldrig en ärlig chans att lära känna mig.

Jag bet ifrån och tag avstånd och nu är de för sent, du är nästan borta.

Alla frågor jag har kommer jag aldrig få svar på.

All historia som dör med dig är ovärderlig.

Varför var du inte värd min tid?

Du ligger inför döden och han står inte långt borta, vi känner närvaron av honom hela tiden, jag vet att du uppfattade att jag var där. Jag vet att du väntade på oss hela tiden men gav du upp när vi gick? Fick du ditt farväl precis som vi fick vårt?

Har jag sagt adjö till dig för sista gången?

Mina vänner, sätt er inte i denna situationen att ni vandrar genom livet med dessa frågor, sätt framiljen framför allt!