SKRIVET: 2011-02-07, kl 20:56:08 | PUBLICERAT I: Allmänt
Va lätt de var när man var liten!Troligtvis kommer jag känns så här om 20 år att när jag var i 20-års åldern va lätt livet var.
Jag saknar känslan av att äga världen som tonåring upplevde jag detta många gånger, man kände att man levde man ägde hela världen! Ingen kunde stoppa en och man flög fram berusad på livet, i den åldern klarade man av allt och varje gång man klarade svårigheter infann sig denna känslan av totalt lyckorus.
Va hände med den?
Jo man blev gammal och vis, man insåg hur liten man egentligen är! Man inser att man inte vet allt, man kan inte flyga och att världen är en farlig plats.
Ja min damer och herrar - Jag är cynisk och bitter och jag har inte ens levt hälften av mitt liv, inte ens en fjärdedel - Boomer!
Allt var nytt och allt var ett äventyr även en buss resa på ca 20 mil, allt var spännande och fantastiskt.
Jag vill inte ha levt vara i 20 års åldern och redan inse att allt är påväg åt skogen och för den delen ska man leva ska man göra det nu för som sagt den har allt gått åt..Ja rakt ner, jag kan glöma en lugn och fridfull ålderdom!
Så varför inte leva livet nu när man kan?
Uppleva så mycket nytt som det bara går!
Jag har gett mig den på att jag återigen ska flyga!
Haha vilket flum inlägg detta blev, men jag vill ändå projectera min känsla jag har just nu på er,
När ägde du världen sist? När var du ostoppbar senast? När kände du att du verkligen levde?
"När ägde du världen sist? När var du ostoppbar senast?" Jag tror faktiskt att den känslan ibland inte riktigt är mentalhygieniskt bra i vuxen ålder. Vad tänker jag på då? Jo: alla dessa höjdare - främst, men inte bara, i näringslivet. Som efterhand verkar tro att han (eller hon) är Gud. Kan göra vad som helst. Och gör det också. Finns också i bl a artistvärlden. Ta Madonna: "Jag kommer inte känna mig lycklig förrän jag är lika känd som Gud". Men, det är klart. För oss vanliga dödliga må det vara väl unt med kortare stunder av den känsla du nämnde. Risken att vi exempelvis blir maktberusade är rimligen inte så stor ...
inte varje dag men tillräckligt ofta. det har nog med min sjukdom att göra delvis. att man ser livet ur ett annat perspektiv
inte trodde jag att du var så ung eller är det så enkelt att du planerat att bli 200 :)
haha bengt har en poäng där men man blandar ju det med ödmjukhet inför livet så det går bra för min del