Jag vet inte om det är förtidigt att göra en utvärdering på 2010 än, vi är ju faktiskt bara i Oktober, men jag kan i alla falla säga att 2010 som det visat sig hitills verkar bli det värsta året för många av mina vänner. Jag har klarat mig ganska bra. Men 2010 har varit ett förödande år för många i min omgivning och det påverkar mig, indirekt.

Man ser skilsmässa, död och förstörelse överallt.
Hur kan det komma sig att det kan påverka så många, dom har egentligen ingen anknytning till varandra eftersom jag är deras gemenasamma nämnare. På vitt skillda håll händer allt detta och jag är i mitten.

Jag har en olyckssyster som har följt mig i alla år, vi är ihop synkade på något sätt.
Att detta skulle bli hennes värsta år, under de få år vi levt.

Hur ska man känna reagera och vara när sånt här händer i ens närhet?

Jag har ju trots allt ett eget liv ,långt borta från dessa människor, jag vill finnas där, men det känns inte som att telefonen räcker till, ett sms, brev, mejl räcker inte på långa vägar.

Jag vill ställa upp och finnas där, men hon är så stark, hon har fått utså mycket mer än någon annan jag känner och hon kämpar fortfarande. Hon sliter med allt, barn, ekonomi, sjukdom, dödsfall, förstörda minnen.
Hon har haft en otroligt jobbigt uppväxt, livet har bara gjort det svårt för henne, men hon kämpar vidare.
Jag är så otroligt imponerad över denna människa, hur orkar man?

Jag tycker att jag är stark, att jag klarar av det omöjliga men just nu slog det mig, hur liten, jag är!

Jag är ingenting utan dom i min familj och vänner.

Vad kan man göra för en sån här människa? Vad kan man säga som inte redan är sagt?

Jag hoppas ditt 2010 snart är över min vän!