Alla har vi olika erfarenheter i livet, vissa bra andra dåliga men en sak har dom gemensamt dom lärde oss något.
Dåliga relationer är ju en sån erfarenhet man behöver ha anser jag. Har man aldrig haft en dålig relation till någon vet man ju inte heller när man har en bra eftersom man inte har något att relatera till.
Man behöver dåliga saker i livet för att kunna uppskatta dom bra.

Detta sätter att lära sig på brukar kallas den hårda vägen eller lern by doing, om du inte upplever misstagen själv så vet man ju inte vad man pratar om. För det finns alltid (nästan) människor i din omgivning som redan har gjort dom misstagen men om man inte har upplevt det själv då är det ju ingen erfarenhet och då har du inte lärt dig något på det.

Man brukar ibland upprepa samma misstag om och om igen innan man lär sig och vissa lär sig aldrig, varför?
Är inte det meningen med erfarenhet att man INTE ska upprepa samma sak igen?

Det fina med erfarenhet är att den oftast fastnar i ryggraden, har man en gång varit med om något hemskt så dyker ALLA känslor upp om man hamnar i en liknande situation eller man ser liknande personer.
Denna funktion ställer ju till det för oss ibland eftersom man inte kan kontrollera detta och har man då upplevt något svårt så är det ju nästan alltid på "fel" ställen man får dessa flaschbacks.

Min poäng med detta är i alla fall, Åsikter bygger på erfarenhet - erfarenhet får man av livet.
Lever man inte får man inga erfarenhet - får man inga erfarenheter lever man inte.
Även om du har upplevt svåra saker i livet eller gjort något du ångrar, det finns hjälp att få.
Ta erfarenheten gör den till något bättre - ångra det,absolut men låt det inte tynga dig.

Döm inte folk efter deras erfarenheter - åsikter.
Ser inte ner på människor som gjort fel.
Säg inte "Gör inte detta,du kommer ångra dig sen" - Låt personen i fråga få ta reda på det själv (om det inte är något livshotande)


"Varje dag ska man lära sig något nytt och gör man inte det, är det en förlorad dag"

Jag har märkt en skum sak när det gäller kompisar till de som har barn, jävlas så mycket du kan.
Ja kanske inte riktigt så mycket du kan men lär barnen en massa dumma saker om du kan.

Eller ge kompisarnas barn julklappar/presenter som låter/surrar/irriterar så mycket som möjligt.
Varför gör man så?

Jag kan, som bekännelse, kanske också bidragit någon gång ibland med - "När du blir 14 så ska jag berätta för dig när jag och din mamma var 14 och vad vi hittade på då". Stackar min vän hon fick panik och vrålade åt mig att vara tyst.

Men varför gör man så? Retas med sina vänner genom deras barn?
Jag hörde ett annat lite barn springa runt och sjunga på en väldigt ful julvisa, som tur var kunde hon bara inledningen, jag frågade henne vem som lärt henne det och hon pekade genast på pappans kompis och sa -Den spelade han på datorn för mig.

Vad är detta för märklig företeelse, jag fattar ju poängen att man vill retas med sina kompisar men det gör man väl ändå, men varför är det så vanligt att man gör det genom barnen?

Hur viktigt är egentligen facket?
Är dom värda pengarna?

Det är ju inte billigt att vara med i både A-kassan och facket. Om jag hade gått med så hade det kostat ca 700 kr i månaden, det är minst en arbetsdag för mig i månaden.

Är dom värda pengarna?

Detta ska ni absolut inte ta som något negativt, jag är som vanligt bara frågvis!
Att det finns gott om idiotiska arbetsgivare, som gör allt för att tjäna lite pengar extra det vet jag.
Men fackförbunden är ju så stora nu i Sverige och dom har mycket makt att är det egentligen nödvändigt att gå med dom?
Jag vet att om alla hade tänkt som jag då hade man ju inte haft några fack eller det stora inflyttande som fackförbunden har idag MEN för mig är facket alldeles för mycket politik, det är ju inte en slump att alla fackombud är med i Socialdemokraterna direkt. Blir jag då medlem i ett fackförbund så stödjer jag ju Socialdemokraterna och det vill jag ju inte. Samtidigt som olika fackförbund stödjer andra organisationer som jag inte stödjer så hur nödvändigt är det egentligen att vara med i ett fackförbund.

                   

http://www.goldqueens.net/gott%20och%20blandatnew-page.html


Jag gillar facket när dom driver upp våra löner, då är dom väldigt bra att ha. Det är faktiskt den enda gången jag gillar dom. Eftersom jag inte är heltidsanställd så berörs jag knappt av deras regler eller kollektivavtal, på vissa punkter men inte det gör varken till eller från för mig.

Hur viktigt är facket för dig? Har du någon gång behövt använda dom?
Va skulle du rekomendera mig att göra?


Som slut ord vill jag nog ändå konstatera att facken är lite väl giriga ibland och man får ganska lite tillbaka, har t.o.m fackförbunden slutar arbeta för den arbetande människan eller vart går alla pengar som dom varje månad får in?

http://melaqe.webblogg.se/2009/october/

Människans innre kompass, va har hänt med den?
När började vi förlora fotfästet. Jag bryr mig inte om vad media gör för undersökningar om hur rädda människor är efter sprängdådet. Jag är rädd och de tänker jag vara, man bör vara rädd.
Jag vet att rädsla är det dom är ute efter, eventuellt även död och att man aldrig ska ge efter för deras vilja. Därför tänker jag inte visa att jag är rädd, jag tänker fortsätta som vanligt, julhandla som vanligt. Men jag tänker bli mer uppmärksam, jag tänker kolla mig extra omkring och jag tänker inte åka till Stockholm över jul/nyårs helgen.
Säpo har ju varnat för fler bombdåd den helgen i både USA och Europa, inte specifikt Skandinavium men bara för det så kommer i alla fall inte jag släppa på min uppmärksamhet.

Men tillbaka till människans innre kompass, va hände varför blev de så fel?
Som den mest utvecklade arten på denna jorden är vi den som är allra mest destruktiv?
När började detta?

De sista åren tycker jag att de har eskalerat något fruktansvärt och det går fort, snabbare och snabare för varje år som går!

Om vi använder situationen i Mexiko som ett exempel, där massor med människor mördas varje vecka, regeringen gör mycket för att stoppa detta. Civila/Poliser/Kriminella alla är utsatta alla dör.....P.g.a knarket/kriminaliteten. Varför gjorde man inget tidigare?

Kan en sån här situation uppstå i Sverige? Kanske inte p.g.a maffian men av andra anledningar?

För mig så försvann en del av tryggheten att bo i Sverige när bomben exploderade i Lördags, innan va de sånt man hotade med eller som man såg på tv om andra länder. Nu har de kommit hit och Sverige kommer aldrig blir sig själv igen, inte för mig i alla fall.
Hur kommer utvecklingen bli nu? Vad kommer våra politiker göra?
Vi har en FRA lag alla redan, varför kunde inte den hjälpa oss mot detta, de var ju därför vi har den?
Eller används FRA bara för att spionera på sina egna medborgare?

Detta kommer hända igen, kanske inte just i denna form och nästa  gång kanske dom lyckas.
Då kan de vara någon du känner som dör eller blir skadad.

Vart, när och hur är de frågor som jag ställer mig, Vart sker de nästan gång?

Just nu verkar det finnas en uppsjö av blogg möjligheter, det är ju bara att ta vilken stor nyhet som helst....Wikileks - Julian Assange, Sprängdådet i Stockholm - Terrorn har kommit till Sverige. Det finns hur mycket som helst, men det stormar inte bara i samhället, alla tycks ha de kämpigt just nu så även jag. Därav min långa frånvaro.


http://storabh.wordpress.com/2009/12/26/tears/


Jag tänker ju inte göra om denna blogg till en relationsblogg, det finns det alldeles för många av, men det känns så svårt att skriva om något annat när man känner hjärtesorg.
Man blir helt uppfylld av det, man relaterar allt  till det. Sånger, filmer, bilder allt får en annan betydelse helt plötsligt. Varför börjar man se saker på ett annat sätt?

Men bara för att hålla mig till samma spår som vanligt kommer här en liten kommentar på terrdådet i Stockholm - Jag hoppas att människor inser hur allvarligt detta är, en extremist, en man som går så långt att man spränger sig själv. För en karikatyrbild och soldaterna i Ahfganistan.......Jag tänker inte säga va vad de jag sa, men vi går en mycket mörk och otrygg framtid till mötes!