Många ställer sig frågan vad är meningen med livet?
Varför finns just jag här, vad är de för nytta med mänskligheten!
Då måste jag ju undra varför dom undrar över detta.

Jag anser att jag vet vad jag har för mening med livet, varför jag lever och varför jag finns på denna jorden, men titt som tätt så glömmer man ju det och börjar på nytt undra!

Varför undrar man över det?
Jag tror det är så att folk känner sig överflödiga, man går och grubblar över denna stora fråga för att man känner att ens existens inte  behövs.
Varför finns just jag när det redan finns så som är som jag och som kan samma saker som jag eller kanske t.o.m är bättre på det.

T.ex i en stad på 1500 invånare känner det kanske överflödigt med 300 läkare, 150 snickare.
Idag har man väldigt svårt att hitta en bra plats man är nöjd med, för alla skriker hela tiden efter mer och gud förbjude att man skulle vara nöjd med sitt liv, då är det ju något fel på en och man får ett tv program.
Säger man att man är nöjd får man höra men alla saker som andra tycker är fel med ens liv, t.ex en hemmafru som är nöjd med att vara hemma med barnen och låta mannen jobba. Då kommer det många och påpekar men din karriär, pension, vill du inte förverkliga dig själv m.m.

Man får alltså inte vara nöjd och medparten av alla är nog inte riktigt nöjda med sitt liv, man skulle vilja göra bara lite mer med sitt liv, ha upplevt lite mer.

Jag kallar detta det tredje hålrummet eftersom mäniskan helt har gått ifrån dom två ursprungliga teorierna om meningen med livet d.v.s överlevnad och utveckling.
Djur lixom växter kämpar alltid för överlevnad och för att anpassa sig till nya miljöer och levnads villkor. Men inte människan, vi är den smartaste arten på joren plus att vi har den bästa anpassningsförmågan och ärligt så finns det väldigt många av oss alla redan!

Så därför måste vi söka efter en ny mening med livet, fylla detta tredje hålrum som uppstår när vi inte längre har en plan. Vi fyller det med pengar, matriella saker, adrenalin kickar m.m och då får vi ändå uppleva livet lite grann. Men just pengar och matriella saker har ju dålig effekt det är nog som dom säger man blir inte lyckligare av pengar.

Så hur ska man fylla detta tredje hålrum och med vad?

Det är nog helt individuellt, varje människa får nog hitta sitt eget sätt att fylla detta hålrummet med och försöka hitta sin egen mening med livet. Men en mening med livet finns det och det vet jag säkert!

"Precis innan du födds viskar din skyddsängel till dig, just din mening med livet. När du ska fråga mer om det, så hyssjar hon på dig och lägger fingret på din överläpp, det är därför du har en grop där som en påminnelse till att du har en mening med just ditt liv"


http://fulafulaord.blogspot.com/2008_09_01_archive.html

Vilka rädslor är mest obefogade?
Finns det rädslor som ens är obefogade?

En anledning till att många är rädda för spindlar är t.ex en evelutionär betingad reflex. Det är någonting med spindlarnas rörelsemönster som gör att vi tycker dom är obehagliga och kroppen får en signal om försiktighet och det kallas rädsla.

Ormar likadant, det sitter också kvar sedan urminnes tider.

Höjder

Mörker


http://gfx.aftonbladet-cdn.se/multimedia/dynamic/00285/Spindlar_285900b.jpg

Det finns oändligt mycket saker vi är rädda för men min fråga är, är alla rädslor obefogade?
Om kroppen signalerar och säger till dig detta är fel, var försiktig bör man inte vara det då?

Det finns många om som utan problem kan hantera både spindlar/ormar/höjder/mörker.
Men jag lovar att om dom skulle vakna upp med en spindel krypandes över ansiktet en natt som var stor som en näve, visst hade deras kropp signalerat rädsla. Ända till deras hjärna hade slagits på och dom insett att just det, jag vet hur man hanterar situationen.

http://mogetorp.net/bloggarkiv/bilder2/orm.jpg


Men deras hjärna har fortfarande signalerat rädsla som första signal. Bara som en parantes hur ofta signalerar kroppen rädsla när t.ex väckar klockan ringer eller ens partner väcker en mitt i natten.

Jag tror faktiskt att även om folk tycker det är obefogat att vara rädd för spindlar, ormar eller vad det nu kan vara så finns det en gnutta av nödvändighet i detta även idag.

Jag ska gå över till ett mycket större område inom rädslor, mörker. Är det obefogat att vara rädd för mörker?
Jag anser att man ska ha respekt för vad som kan gömma sig i mörker (givetvis inte spöken,troll eller dylikt) utan om det kan finnas människor i mörkret. Jag tycker att man ska vara rädd för att gå hem själv på kvällen, man ska inte ge sig ut i bäcksvarta natten själv om man absolut inte måste. Här kan detta förväxlas med självbevarelsedrift men det är inte den som stoppar dig först utan din rädsla för mörker.

Jag hat fått en frågan på en arbetsintervju, är du mörkrädd?
Som tur var svarade jag JA på den frågan, vilket var helt rätt svar för även han som intervjuade hade den bestämda uppfattningen att alla är rädda för mörkret, detta hade någon beteendevetare berättad för honom.
(Detta är en bra fråga att ställa om man vill kolla om någon ljuger).

Jag tycker man ska lära sig att mästra sina rädslor men absolut inte skjuta undan som och avfärda dom som nonsens, kan man ha sina rädslor under kontroll är detta ypperligt eftersom även om folk hävdar att visa rädslor är nonsens har ännu ingen sagt till mig, att kroppens signalsystem skulle vara onödigt eller nonsens.
Så, slutsats lyssna på din kropp, mästra dina rädslor och blanda inte ihop rädslor och fobier! 

Problem är till för att lösas så är det bara, hade det inte funnits problem hade vi aldrig kunnat testa vår mentala och fysiskta styrka. Det måste uppstå och finnas problem för att saker ska kunna utvecklas och förfinas.
Utan ett problem att lösa skapas inte heller något nytt.

Ur askan ur elden!

Man ska aldrig ge upp, man ska aldrig fastna, byt tanke banor. Fastnar man, ber man om någon annas åsikt, är det för tungt be om hjälpt. Fastna aldrig och låt dig slås ner.
Problem är till för att lösas, så lös problemet och gå vidare!

För mig fungerar bilen som en slags terapi stund, innan man ska till jobbet man hinner vakna till liv ordentligt, fundera över hur dagen kommer se ut och njuta av en litens stunds ledighet innan man börjar dagens slit.

Jag älskar att köra bil, jag kan köra nästan hur långt som helst och köra bara för körandes skull. Jag vet det är inte speciellt miljövänligt med bil men till mitt försvar så måste jag ha bil eftersom jag bor som jag gör och jag kör aldrig i onödan, däremot erbjuder jag mig gärna att köra om någon ber mig eller behöver skjuts.

Jag tror alla behöver ha en liten terapi stund om dagen, man får reflextera över sitt liv i lugn o ro, de behöver inte vara just i bilen, den är oftast kvällspromenader eller över en kopp te vid köksbordet.

Dom som inte hinner med detta eller känner att dom ens vet om att behöver det är det väldigt synd om, det är dom som kommer att få uppsöka psykolg eller kurator för eller senare eftersom dom har tappar sig själva eller något annat viktigt på vägen, dom går in i väggen eller får andra konstiga symtom.

Men just bilen är så bra för hur många andra ställen får man en chans att vara helt själv på, jag har faktiskt ingen möjlighet alls till detta eftersom jag lever som jag gör, det finns alltid familj,vänner överallt i mitt liv men inte i min bil. Jag kan inte gå kvällspromenader eftersom jag i stort sätt måste gå och lägga mig när jag kommer hem.

Jag lever ett väldigt stressigt liv som alltid är fullt med saker och evenemang som ska göras och fixas, jag har massor med projekt och det största av allt jag har ett heltids jobb (typ). Så utan mina terapi stunder i bilen hade jag inte mått så bra som jag gör, jag kan hålla en bra balans i mitt liv, jag hinner känna efter hur jag mår, hinner reflextera över det som är dåligt, le åt det som är bra, gråta om jag måste och hitta ny energi inför nästa steg i livet.

Alla behöver vi dessa stunder, varje dag, vi måste bara hitta dom. Jag kan slå vad om att många kör varianten "varva ner framför tv" men vad händer då, jo du tittar och tänker på din tv inte på dig själv, många tar en öl eller sätter sig framför datorn men dom skulle kunna ägna den tiden åt sig själva istället. Att utvärdera sig själv ofta och tänka över sitt liv är en form av egoism jag tycker att fler borde ägna sig åt, detta är bra egoism.

Man hinner märka så mycket saker i tid, man blir inte speciellt ofta överraskad, man känner om man håller på att bli sjuk, man hinner tänka över sitt förhållande, vart är jag på väg. Många tänker inte ens tanken om man inte blir tillfrågad eller när man väl ligger där jätte sjuk. Inte ens då kan en del koppla av.

Det är lite roligt hur många symtom detta kan få om man inte har vett att ägna sig åt lite själv terapi då och då, typ alkohol, droger, sexköp, självmord,skiljsmässa, missandel av anhöriga, deppresion, man blir olycklig, missnöjd, rastlös, tillbaka dragen, panik ångest, hjärtproblem o.sv

Jag känner att de där klarar jag mig utan och istället rullar vidare och mår fantastiskt bra!

Ps Om du undrar vad bilden har med texten att göra så är det vetenskapligt bevisat att vatten har en lungnande inverkan på människor ds

Vad är människans naturliga miljö?
Är det i stan med en massa andra människor eller är det på landet med många människor men på mer yta?
Är människan monogam eller polygam eller ska hon leva ensam?

Finns det någon människa som kan svara på detta?

Jag tror inte det eftersom det finns lika många tankar om vad som är naturligt som det finns människor, alla har ju något gemensamt men ändå något specifikt i just deras tanke och levnads sätt.

Finns det överhuvudtaget något som heter naturlig när det gäller människan?
Nja får jag väl svara på den frågan, vi har ju grundläggande behova som att äta,sova,andas, föröka oss m.m

(fast man kan ju nu mera ta bort föröka oss också eftersom det går att förhindra och faktiskt inte är ett grundläggande överlevnadsbehov längre)

Behöver vi äta då? Ja men inte varken nyttigt eller mycket om vi inte vill, man kan äta pulver med mineraler. Så länge vi får i oss vatten och lite andra saker så kan man köra vidare

Andas, ja de går i alla fall inte att säga emot.

Sova, inte ens de behöver vi, jo egentligen, men som med alla andra naturliga behov så finns de dom som struntar i det med.

Så finns de något som heter naturligt som människor? Nej jag tror inte de.
Vissa är flockindivider andra är ensamma, vissa vill ha en partner andra vill ha flera partners, några vill inte ha någon alls.
Andra vill ha nya partners hela tiden, vissa stannar med en. Jag kan hålla på i evigheter.
Hur kom det sig att människan var det enda djuret som "skapades" utan att ha någon plan? För vad var meningen med människan? och var är människan påväg?

Djuren kommer alltid tillbaka till en sak, överlevnad! Alltid alltid alltid överlevnad,vad den än gäller, Mat, territorium, fortplanting m.m allt handlar om överlevnad! Och låt mig tillägga dom är nöjda med detta, det är helt okej för dom, där finns det ingen som ger upp eller börj snacka om att det är tråkigt och enkelspårigt.

Som sagt vad är de för fel på människor, har vi de för bra, har vi för mycket plats, finns de för mycket att äta eller varför gör vi som vi gör? Va handlar allt om? Det är långt ifrån överlevnad i alla fall inte för oss i I-länder.

Jag tror det finns ett naturligt beteende hos människor, det är samma sak som hos djuren, det är bara det att vi fått storhetsvansinne och lite för mycket hjärnceller, inte tillräckligt så att vi gör något bra av det nej, utan precis lagom mycket för att vara så destruktiva vi bara kan. Skada förstöra och plåga, det är vi bra på.

Jag känner att jag alltid är så härligt positiv, tycker ni inte det?

Givetvis finns det även en skapande kraft i människan men det verkar som att efter varje generation som födds så minskar den styrka och den destruktiva framhävs mer och mer.

Jag vill hylla den skapande egenskapen hos alla människor för den finns, jag har massor av den och det stämmer faktiskt att den som har mer av den skapande är mindre destruktiv.

Kom ihåg detta människan består av tre krafter den skapande, den bevarande och den förstörande (destruktiva), alla människor har det men en av dessa är alltid mer framträdande och jobbar man på detta kan man få en jämn balans.

Så kom igen nu, rannsaka dig sjäv vad är du!

Befann mig hela dagen på djurparken igår och jag gillar inte djurparker eftersom det stänger in djuren och dom kan inte få uppleva en naturlig miljö men tanken slog mig att kanske om få år är detta det enda sättet för oss att se livslevande djur och det gjorde riktigt ont i hjärtat!

Va rädda om dom!