Jag inser att jag hade totalt fel när jag kände en närvaro av döden, det röde sig inte alls om min döda vänskap utan om en familjemedlems död. Sjukt egenligen att man kan känna sånt i för väg utan att ens veta om det.

Samma dag jag skrev inlägget lades han in på sjukhuset för operation, men det dröjde ytterligare en vecka innan det hade nått mig. När jag väl fick budskapet var det redan riktigt kritiskt och ytterligare 48 timmar senare var han borta.


Så fick jag mitt första möte med döden ändå, jag som gått och funderat på detta ett tag. Sjuka sammanträffande?!

Jag är ju inte speciellt religös eller andlig av mig så jag tror inte på tecken, men varför dyker det alltid upp en massa skumma saker när döden inträffar?
Eller letar man efter tecken ofrivilligt?

Detta kommer nog bli år hundradets tråkigaste inlägg men jag kan verkligen inte fokusera tankarna kring en enda vettig sak just nu, jag inser att formulera meningar är ett problem, att överhuduvdtaget tänka på något annat är svårt.

Men om ni som läser har några tips och tankar om begravning så dela gärna med er. Som sagt jag har aldrig mött döden för och eftersom detta är min första gång så sitter jag helt fast i ett konstigt tankemönster.




Skuld, sorg, saknad i den ordningen känner jag för dig. Jag insåg att du vara närmare än jag ville se, du fanns där ändå som en orolig skugga i utkanten av mitt liv. Du lämnade så många bakom dig som har så många frågor som behöver så många svar. Jag är glad för att du levde den sista tiden i ditt liv som en lycklig man. Jag vet att du är på en bättre plats och jag vet att du vet att du är sörjd,saknad och älskad. Jag vet att det sista du såg i livet var oss, vi som du trodde du miste men som fanns där ändå. Du somnade in med tankarna om att familjen betydde allt och även om livet har rullat på så fanns vi där.
Vi kanske inte är som alla andra, vi är nog rätt konstiga i vår familj släkt, men du är aldrig övergiven, du är aldrig ensam och du, du kommer bli den vackraste stjärnan på vår himel.

Familjen framför allt - Du är saknad!