SKRIVET: 2011-07-11, kl 20:48:14 | PUBLICERAT I: Allmänt

Männskliga relationer!

Alla har vi relationer till någon, inte ens den ensligaste enstöring är utan relationer!

Jag tror på att varje människa du möter får du utbyte av och en relation till dvs något att relatera till, jag har stött på mång märkliga levnadsöden, jag får veta mycket om människor bara för att jag är genuint intresserad av just dom. Om någon börjar berätta så ber jag dom att fortsätta, alla har en historia.

Denn börjar med en medelåldersman som är fruktansvärt snäll, han ställer upp och är väldigt arbetsvillig,
jag skall inte förtälja hans historia men jag vill ändå dela med mig av hans levnads öde och t.o.m jag känner är hjärtskärnade.

Han sitter på en sliten stol i sin verkstad, ögonen är rödspränga efter ännu en natt av bråk och skrik. Han suckar lite för sig själv och mumlar något om att han måste jobba, jag tittar på honom och undrar om hustrun är svårt mot honom, jag ser att ögonen blir tårögda och han försöker med en myndig min säga att det är inget att orda om han är bara lite trött. Jag frågar honom vad det är och om det inte finns något jag kan göra för honom, jag vet hur mycket det betyder att bara ha någon som lyssnar, en utomstående som faktiskt inte lägger ner personliga värderingar i hans historia. Han ser på mig rak in i ögonen och säger. Vet du hur det känns att leva ihop med någon som för varje dag dödar en bit av din själ. Jag som har haft mina besvärliga förhållanden svarar att jo jag har levt men en sån människa. Han tittar åter på mig och säger, då vet du vad det innebär att varje dag få leva med att du hatar dig själv, hur du ser i speglen en människa som du inte känner, en människa som inte inte längre kan le. Jag nickar och känner igen mig. Han säger, du som är så ung och har hela livet framför dig du kan ändå inte förstå, om 20 har du glömt. Han ser mig i ögonen och säger, snälla du kan du inte berätta hur det känns att vara lycklig?

Det är svårt att förmedla en histora utan att berätta den men just dom orden tog illa på mig, kan inte du berätta hur det känns att vara lycklig? Jo de kan jag men hur förmedlar du lycka till någon som glömt bort hur den känns. Som är för sjuk för att orka med ett svårt uppbrott men som är tillräcklig levnadsglad för att vilja leva sina sista år med kärlek och lycka?
Jag vet att han är sjuk till kroppen och att hans räddnings inte går att nå, han är en snäll och enkel man, han lever med en kvinna som är sjuk i sinnet och som inte kommer lämna honom ifred fören hans tagit sitt sista andetag. Han vet även om att han kommer att gå bort i förtid detta har han försonats med, men han lever med en önskan, inte att få blir frisk utan att få leva med lycka i sitt liv de få år han har kvar.

Han tittar på mig en sista gång innan jag går och säger, Jag är 47 år, skall jag aldrig få blir lycklig, jag hör honom sucka när jag sakta går bort mot mitt hem. Huvudet är fullt av hans historia, kan jag hjälpa honom?
Finns det något jag kan göra för att skänka honom lycka? Tankarna gnager men jag kan inte få fram ett svar!


charlotte

vilka tragiska människoöden det finns. gud så hemskt



PUBLICERAT: 2011-07-13, 08:36:40 | URL: http://kloppan.wordpress.com
charlotte

Ja lite jobbig är han ibland :) Men det absolut värsta är att det känns som jag gör fel hela tiden. Han har dock blivit mkt lugnare nu när filip är på kollo men jag ska köpa en barnanpassad bok till honom om valpar + att han får gå valpkursen han med



PUBLICERAT: 2011-07-16, 11:03:50 | URL: http://kloppan.wordpress.com

KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: